Nattugglan.
När man jobbar pass som mina, 11.30-21.00 och har 4,5mil till jobbet så blir man en nattuggla. Jag vill som inte komma hem och lägga mig i sängen direkt. Utan för mig blir det så att all energi kommer just då. Hade jag varit lite mer ego och inte tänkt på mina grannar så hade jag kunnat börja dammsuga tio på kvällen, men så är inte fallet. Men diskborsten tog jag iallafall tag i och lite annat småplock, sen bar det av på en långpromenad med hunden.
Under promenaden kom diskussionen upp om att jag kanske ska färga tillbaka mitt hår till blont igen. Och när jag kom hem gick jag direkt in och kollade på en massa gamla bilder och insåg faktiskt hur skönt och fint det faktiskt är. För det första att slippa hålla på att färga håret 2ggr i månaden för att se någorlunda hyffsad ut. Och hela tiden tänka på att har jag upp håret si eller så, så ser det ut som att jag är flint på den och den fläcken för att det är utväxt där.
Nog för att det kommer svida lite i plånboken att bli blond igen, men jag får ju en stor lön nu i oktober och jag fyller ju faktiskt år, så nog kan jag.
Tänkte lägga in lite bilder från i tisdags också då vi var ute i skogen och uppe på nå berg, hur fint som helst. Bara tråkigt att det inte var strålande sol, men man kan inte få allt..
Måste tillägga en till sak innan jag går och borsta tänderna bara.
Jag har aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter julen som jag gör iår. Redan i augusti började jag prata om julbord, hur sjukt är inte det? Åhh.. så gott. Och så myyyyyysigt, med jul alltså.
Nä, nu måste jag kila.
Men först lite bilder.
Hade velat lägga upp lite till, men nu har ju rasmus formaterat om datorn så alla bilder som är tagna sen i somras är på andra datorn. Jaja, blir en annan dag.
Kram Nina
Under promenaden kom diskussionen upp om att jag kanske ska färga tillbaka mitt hår till blont igen. Och när jag kom hem gick jag direkt in och kollade på en massa gamla bilder och insåg faktiskt hur skönt och fint det faktiskt är. För det första att slippa hålla på att färga håret 2ggr i månaden för att se någorlunda hyffsad ut. Och hela tiden tänka på att har jag upp håret si eller så, så ser det ut som att jag är flint på den och den fläcken för att det är utväxt där.
Nog för att det kommer svida lite i plånboken att bli blond igen, men jag får ju en stor lön nu i oktober och jag fyller ju faktiskt år, så nog kan jag.
Tänkte lägga in lite bilder från i tisdags också då vi var ute i skogen och uppe på nå berg, hur fint som helst. Bara tråkigt att det inte var strålande sol, men man kan inte få allt..
Måste tillägga en till sak innan jag går och borsta tänderna bara.
Jag har aldrig i hela mitt liv längtat så mycket efter julen som jag gör iår. Redan i augusti började jag prata om julbord, hur sjukt är inte det? Åhh.. så gott. Och så myyyyyysigt, med jul alltså.
Nä, nu måste jag kila.
Men först lite bilder.
Hade velat lägga upp lite till, men nu har ju rasmus formaterat om datorn så alla bilder som är tagna sen i somras är på andra datorn. Jaja, blir en annan dag.
Kram Nina
Bättre sent än aldrig.
Som vanligt är jag väldigt dålig på att uppdatera, kanske är jag ingen riktig bloggare trots allt. Men det har ni nog redan förstått!
Precis tagit sista promenaden med Diezel, som just nu ligger nedanför mina fötter och tuggar på sitt älskade ben medans den andra grabben sitter på ena ändan av soffan och spelar tv-spel.
Och apropå soffa så fick vi den betydligt snabbare än vad vi hade räknat med, riktigt skönt. Och fin är den, vi är riktigt nöjda.
Imorgon är jag ledig och på tisdag med, känns riktigt skönt med långhelg. I helgen var vi i stugan och påta på med mamma och pappa, det blir så fint där nu. Är så skönt att vara där för man är som ute hela dagen, som igår.. var ute hela dagen och halv sju tittade vi på klockan och insåg att det var dags för middag. Men fyyy så kallt det blåste igår alltså, var nästan så man ville ta på sig skoterskorna och skoterjackan. Men jag gillar hösten, inte bara för att fyller år då (hehe), utan för att den är så fruktansvärt vacker. Jag älskar att gå på gatan och sparka omkring på alla fina löv som är i olika färger. Det får mig att tänka på mysgia Madicken, fråga mig inte varför?!
Som jag sa till Rasmus i fredags, om jag ska lyssna på nordman så är det på hösten, det går liksom inte på sommaren. Och jag har svårt att lyssna på Markoolio på vintern, han är ju liksom sommar. Håller ni inte med?
Sen har det kommit mig till tanken till varför jag flyttade tillbaka hit, tillbaka till boden. Visst, jag trivdes inte speciellt bra i sundsvall, men gångerna vi åkte upp kändes det verkligen som himmelriket när man kom hit. Men varför gör det inte det nu? Det var ju detta jag ville, eller hur? Jag borde vara lyckligast i världen över min pojkvän, min älskade hund, min familj och mina vänner... men det fattas något.
Jag vet inte, kanske är det jag som krånglar till det, vad vet jag. Men det känns inte samma som då, när vi bodde nere i Sundsvall. Förut hade jag någonting att längta efter, vad har jag och längta efter nu?
Jag bör nog börja skolan och skaffa lite mer vänner, för det känns som att hälften av dom glömt bort att jag faktiskt bor här nu, eller har jag fel?
Kram Nina
Precis tagit sista promenaden med Diezel, som just nu ligger nedanför mina fötter och tuggar på sitt älskade ben medans den andra grabben sitter på ena ändan av soffan och spelar tv-spel.
Och apropå soffa så fick vi den betydligt snabbare än vad vi hade räknat med, riktigt skönt. Och fin är den, vi är riktigt nöjda.
Imorgon är jag ledig och på tisdag med, känns riktigt skönt med långhelg. I helgen var vi i stugan och påta på med mamma och pappa, det blir så fint där nu. Är så skönt att vara där för man är som ute hela dagen, som igår.. var ute hela dagen och halv sju tittade vi på klockan och insåg att det var dags för middag. Men fyyy så kallt det blåste igår alltså, var nästan så man ville ta på sig skoterskorna och skoterjackan. Men jag gillar hösten, inte bara för att fyller år då (hehe), utan för att den är så fruktansvärt vacker. Jag älskar att gå på gatan och sparka omkring på alla fina löv som är i olika färger. Det får mig att tänka på mysgia Madicken, fråga mig inte varför?!
Som jag sa till Rasmus i fredags, om jag ska lyssna på nordman så är det på hösten, det går liksom inte på sommaren. Och jag har svårt att lyssna på Markoolio på vintern, han är ju liksom sommar. Håller ni inte med?
Sen har det kommit mig till tanken till varför jag flyttade tillbaka hit, tillbaka till boden. Visst, jag trivdes inte speciellt bra i sundsvall, men gångerna vi åkte upp kändes det verkligen som himmelriket när man kom hit. Men varför gör det inte det nu? Det var ju detta jag ville, eller hur? Jag borde vara lyckligast i världen över min pojkvän, min älskade hund, min familj och mina vänner... men det fattas något.
Jag vet inte, kanske är det jag som krånglar till det, vad vet jag. Men det känns inte samma som då, när vi bodde nere i Sundsvall. Förut hade jag någonting att längta efter, vad har jag och längta efter nu?
Jag bör nog börja skolan och skaffa lite mer vänner, för det känns som att hälften av dom glömt bort att jag faktiskt bor här nu, eller har jag fel?
Kram Nina
