Glömde dock detta i förra inlägget.
Har suttit och funderat och tänkt i flera dagar och veckor nu och jag är så himla ledsen och besviken över hur mina "kompisar" beter sig. Ingen hör nånsin av sig till mig längre, det är bara jag som måste ringa och höra av mig hela tiden. Hade jag slutat höra av mig hade vi inte alls haft någon kontakt.
Och nu har jag lagt av.. jag orkar inte längre. Blir bara så förbannad över att bara för att jag flyttar är det som att jag inte existerar. Jag bor 55mil bort, jag är hälften av månaden i boden... jag är fortfarande samma Nina.
Men ingen verkar ju bry sig.
Men jag skulle bli så glad om nån bara nån ynka gång kunde ringa MIG.
Senast det hände... jag vet inte när.
Känns inge kul att komma upp till boden längre.
Dom enda jag umgås med nu för tiden är antingen rasmus, eller min familj.
Jag saknar att umgås och hitta på roliga saker med mina vänner... men jag vet inte vart jag har dom vännerna längre.
Jag ska väl kanske också gå vidare och sluta grubbla.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Då sitter vi nästan i samma sits. Jag känner likadant även fast jag kan ha varit dålig på att höra av mig till vänner.
Antar att man får fortsätta på eget håll när man flyttat.
Kom till Stockholm snart!
/C
Postat av: E.
Det ska man inte behöva C. Riktiga vänner finns alltid kvar oavsett vart man bor. Sådeså. :)
Hoppas du annars har de bra i sundsvall Nina, kär och lycklig verkar du vara iaf. ;) kram!
Trackback
