naina

Känner ni igen det? Borde ni iaf göra...

En fredagkväll har rullat förbi och det har blivit natt.
Anna har varit här ikväll, vi har ätit och sett på tv. Såg ensam hemma 2 och den är så bra, för Kevin är så smart. Haha, om man vore som han så vore ju livet så jävla enkelt.
Traskade upp med henne till bussen strax efter elva, så nu sitter jag här hemma ensam, eftersom resten av familjen är i stugan.

Har en stor klump i magen och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska säga längre, vilken jävla väg jag ska gå. Jag har kommit till en korsning och jag står fastklistrad, åt vilket håll ska jag fortsätta egentligen?
När jag sitter och tänker på allt, känns allt helt jävla sjukt. Som i en film, detta händer fan inte mig!!!!! Det exsisterar ju fan inte, så varför? Jag vet inte vem jag ska lyssna på längre, är det hjärtat? För det är så jävla splittrat just nu, åt varken de ena eller andra.






Tänk att vara kär i någon som inte är omöjlig, och då menar jag omöjlig på riktig, det är nästan så man glömt bort hur det känns..........