"Lämna ditt bakomförflutna före dig"
Känner ni igen det? Borde ni iaf göra...
En fredagkväll har rullat förbi och det har blivit natt.
Anna har varit här ikväll, vi har ätit och sett på tv. Såg ensam hemma 2 och den är så bra, för Kevin är så smart. Haha, om man vore som han så vore ju livet så jävla enkelt.
Traskade upp med henne till bussen strax efter elva, så nu sitter jag här hemma ensam, eftersom resten av familjen är i stugan.
Har en stor klump i magen och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska säga längre, vilken jävla väg jag ska gå. Jag har kommit till en korsning och jag står fastklistrad, åt vilket håll ska jag fortsätta egentligen?
När jag sitter och tänker på allt, känns allt helt jävla sjukt. Som i en film, detta händer fan inte mig!!!!! Det exsisterar ju fan inte, så varför? Jag vet inte vem jag ska lyssna på längre, är det hjärtat? För det är så jävla splittrat just nu, åt varken de ena eller andra.
Tänk att vara kär i någon som inte är omöjlig, och då menar jag omöjlig på riktig, det är nästan så man glömt bort hur det känns..........
En fredagkväll har rullat förbi och det har blivit natt.
Anna har varit här ikväll, vi har ätit och sett på tv. Såg ensam hemma 2 och den är så bra, för Kevin är så smart. Haha, om man vore som han så vore ju livet så jävla enkelt.
Traskade upp med henne till bussen strax efter elva, så nu sitter jag här hemma ensam, eftersom resten av familjen är i stugan.
Har en stor klump i magen och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska säga längre, vilken jävla väg jag ska gå. Jag har kommit till en korsning och jag står fastklistrad, åt vilket håll ska jag fortsätta egentligen?
När jag sitter och tänker på allt, känns allt helt jävla sjukt. Som i en film, detta händer fan inte mig!!!!! Det exsisterar ju fan inte, så varför? Jag vet inte vem jag ska lyssna på längre, är det hjärtat? För det är så jävla splittrat just nu, åt varken de ena eller andra.
Tänk att vara kär i någon som inte är omöjlig, och då menar jag omöjlig på riktig, det är nästan så man glömt bort hur det känns..........
Hey, let's think this over.
Så var det söndag och ännu en helg har gått.
Tidigare idag har jag varit inne i stan, skyltsöndag såklart. Så idag är det första advent, åh så mysigt. Känner verkligen en julkänsla nu och vet ni vad, det känns underbart! Julpynt och varma mysiga kvällar framför brasan är det mysigaste jag vet. Sitter här uppe nu och tittar på tv, ska nog gå ner och ta en kopp te eller kaffe snart. Anna åkte hem för ett tag sen och vi har fan bara fetat sen middagen. Först blev det pizza och sen kladdkaka.
Ja, blev ju utgång igår, men jag kan väl inte lägga så mycket plus på den kvällen.
Men men.. man får hoppas på nästa gång.. när nu det blir (?)
Skulle egentligen sova hos Anna, men det ändrades fort och jag tog en taxi hem.
Väl hemma kändes allt bara så extremt jobbigt. Allt kom på samma gång och tillslut gick det inte att hålla tillbaka. Allt om att jag har gått omkring och låtsas att det är bra, även fast Saxon är borta är bara för mycket. Jag förtränger och förtränger, men tiden kommer ifatt och det kommer gång på gång tillbaka ännu mer känslor. Sen allt det andra, jag vet inte vad jag håller på med. Jag håller på att bli galen, jag förstår inte hur jag ska kunna fortsätta leva med det här på hjärtat, det tynger ner mig så fruktansvärt. Äh, detta är bara för mycket....
Aja, allt tjat om att ingenting är bra just nu får mig bara att må ännu sämre. Jag vill bara släppa allting, sopa undan varenda jävla fläck och ha en riktigt god jul! Men så är det ju inte. Saxon är fortfarande inte här och kommer heller aldrig vara här. Och jag kan inte få något ogjort heller, så man får väl leva med det, även fast det är tungt.
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge upp. Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen.. för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men.
Tidigare idag har jag varit inne i stan, skyltsöndag såklart. Så idag är det första advent, åh så mysigt. Känner verkligen en julkänsla nu och vet ni vad, det känns underbart! Julpynt och varma mysiga kvällar framför brasan är det mysigaste jag vet. Sitter här uppe nu och tittar på tv, ska nog gå ner och ta en kopp te eller kaffe snart. Anna åkte hem för ett tag sen och vi har fan bara fetat sen middagen. Först blev det pizza och sen kladdkaka.
Ja, blev ju utgång igår, men jag kan väl inte lägga så mycket plus på den kvällen.
Men men.. man får hoppas på nästa gång.. när nu det blir (?)
Skulle egentligen sova hos Anna, men det ändrades fort och jag tog en taxi hem.
Väl hemma kändes allt bara så extremt jobbigt. Allt kom på samma gång och tillslut gick det inte att hålla tillbaka. Allt om att jag har gått omkring och låtsas att det är bra, även fast Saxon är borta är bara för mycket. Jag förtränger och förtränger, men tiden kommer ifatt och det kommer gång på gång tillbaka ännu mer känslor. Sen allt det andra, jag vet inte vad jag håller på med. Jag håller på att bli galen, jag förstår inte hur jag ska kunna fortsätta leva med det här på hjärtat, det tynger ner mig så fruktansvärt. Äh, detta är bara för mycket....
Aja, allt tjat om att ingenting är bra just nu får mig bara att må ännu sämre. Jag vill bara släppa allting, sopa undan varenda jävla fläck och ha en riktigt god jul! Men så är det ju inte. Saxon är fortfarande inte här och kommer heller aldrig vara här. Och jag kan inte få något ogjort heller, så man får väl leva med det, även fast det är tungt.
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge upp. Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen.. för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men.
