naina

Det börjar gå för långt nu, den här gången med. Men på ett helt annat sätt, än förra gången.
Jag ska skärpa mig, jag ska ta tag i det, jag ska inte förstora det, och jag ska inte heller lägga det åt sidan. Jag ska ha kvar det, men skärpa mig.

Jag har börjat dagdrömma igen, och jag trivs med det, till den stunden då det börjar bli för mycket detaljer och för mycket tidsplanering. Jag vill fylla 18år nu och jag vill ta studenten nu! Det är det jag ser fram emot nu. Och när det är klart, då tänker jag vara borta hela sommaren, resa resa resa! Jag ska se hela världen. Eller ja, hela världen lär inte bli, men jag ska fan i mig se mycket. Jag vill bara ut och resa och se och känna nytt. Men först, så ska jag till Marmaris.. bosätta mig där i typ 17år, sen kan jag åka vidare.
Haha, ne. Inte riktigt så, men hade jag ärligt fått göra vad jag ville nu, hade jag flyttat dit direkt. Hösten är här och jag ryser bara av tanken att vi inom en månad kommer se snöflingorna falla ner på backen.

Fan vad jag älskar att snacka marmaris, turkiet. Jag mår bra, jag känner hur det pirrar i hela kroppen, samtidigt som jag bara vill gråta både glädjetårar och av ledsamhet. Det känns precis förra året, allt om nihat.. - jag kommer aldrig träffa honom igen, aldrig. Lika hopplöst nu som då. Även fast jag träffade han igen, så känns allt ännu sämre nu. Jag vet egentligen inte vad jag gjort.. jag har liksom, satt kniven i någon, precis framför honom. Vad har jag gjort? Jag är hemsk.
Jag vill springa ner, ha honom i min famn och fan aldrig släppa.
Allt känns tomt, samtidigt fullt av skit... bara skit.



Igår såg jag på Ett öga rött

Har du genomskådat hur allt hänger ihop?
Kan du se igenom och knäcka alla koder?
Är du skönaste casanovan som aldrig låter dig knäckas?
Är du en tankesultan?

Inte jag. Absolut inte jag.,







We'll be playmates and lovers and share our secret worlds...
I wish.
Now, the only thing I can do.. is to dream.
Dream on, dream on..