naina

Jag kom in för ett tag sen, från den skinande solen. Jag bestämde mig för att ta med mig varm choklad och gick ner till isen och satte mig vid ett skul och lyssnade på musik, sommarmusik. Jag kunde blunda och känna hur solen sken mot mitt ansikte och tänkte sommar. Hade jag somnat hade jag säkert drömt om att jag satt på bryggan och solade och hörde hur vattnet gungade sig fram.
Jag gillar att våren är här, men jag vill inte ha sommar än. Nej, jag vill faktiskt hinna åka till stugan och köra skoter och grilla, dricka varm choklad och trycka lite på gasen. Jag har bestämt att det blir till nästa helg. Först blir det att fira Tina som blir 18 och sen bär det av till stugan.

I helgen har jag iaf tagit det lugnt och både festat. Jag kan ta allt från fredagen.

Jag hade en lektion på fredagsmorgonen vid tio, så jag hade ställt klockan på åtta tror jag. Men jag vaknar av att pappa springer fram och tillbaka, upp och ner för trapporna och ska hämta en massa vårjackor i förrådet. Gah! Jag vred och vände mig och såg att klockan bara var strax efter sju så jag gav inte upp min sköna sömn. Jag somnade till där ett tag, men helst plötsligt börjar det ringa i hans mobil också. (Han har högsta volym på ringsignalen) Tillslut svarade han och jag tänkte nu kan jag somna om, men då svarar han ju självklart också och först då inser jag att springadet upp och ner i trappan var mycket bättre än hans jävla basröst. Inte nog med det, han nästan skriker när han pratar också. Herregud tänkte jag, är killen i ena änden döv eller? Nåja, jag gav upp och gick ner och började äta frukost. Jag kollade lite surt på pappa och han undrade om jag hade vaknat på fel sida. - MEN SJÄLVKLART. Nu skulle jag ha sovit i 45minuter till, men så springer du upp och ner och pratar i telefon som om du stod i globen utan microfon.
Så börjar han skratta och säger - Men han satt ju i bilen, och inte pratar jag högt inte. Yeha, sure.

Nå, jag hoppade på bussen till skolan och sen var det dags för redovisning. Jag och Frida fick redovisa tillsammans eftersom vi hade exakt samma saker att berätta om, så vi fick 5-10minuter på oss att förbereda och sen satt vi där. Läraren sa att det gick jättebra så det var brau.
Sen led lektionen mot sitt slut och sen började jag sminka Maria, som jag så länge hade väntat efter. Hihi, hon blev jättesweet. I samma veva kom Anna och efter lite skit hit och dit drog vi hem med bussen till Boden, men jag hoppade ju av i Sävast. När jag väl kom hem så kände jag att jag var tvungen att gottgöra mamma så jag tömde och satte i en diskmaskin och dammsög litegranna. Sen var det dags för packning, sen ta bussen in till Luleå igen. Väl i Luleå mötte jag Lotta och Frida och sen hoppade vi på bussen till Piteå. (JAG ÄR LESS PÅ ATT ÅKA BUSS NU!) När vi hade kommit in i själva Piteå trodde jag fan någon hade släppt sig, men så kom jag ju på att Piteå luktar ju alltid bajs, HEHE!

Bussfärden gick bra och vi trallade till Marie och började duscha och shit. Jag hade lovat Frida och Cicci att jag skulle sminka dom, men så kommer tre till och ber om en sminkning. Så det var väl bara att säga "nästa" och så höll det på ett bra tag. Tillslut fick jag börja pyssla om mig själv och sen var vi klara. Det blev karaoke, twister och massa dans. Det kom mer folk och tillslut så skulle vi börja gå ut. Vi var så många att vi började tappa bort varandra och när jag och Cicci gick där lite bakom alla så ser jag hur hon mitt i allt ligger på backen. Jag hjälper henne upp och efter några minuter ser jag att hon har en bulle i pannan, stackars lilla plutten. :P
Det blev kylning med snö och planerna sprack, så vi gick hem till Marie igen. Mat hämtades och sen satt vi där och proppade i oss massa mat. Jag jävlades lite med Jocke om deras Piteåbajs, ärligt talat så var det väldigt roligt. (Jag tror han tog väldigt illa upp) Ha. - Jocke, lyssna här. Jag går i Luleå och mitt i allt känner jag hur det börjar lukta fruktansvärt illa, och då menar jag verkligen illa. Men så kommer jag på.. fan det måste vara Jocke som kommit till Luleå". Ohma.

Yeha, jag och Cicci åkte senare hem till henne och sen var det bara att sleepa. När vi vaknade märkte stackarn att hon rivit upp handen och både knät och bullen i pannan var ju inte heller någon vacker syn. Men, sånt händer när.
Vi åt frukost och massa sånt, sen tog jag min buss hem. På bussen satt redan Lotta och vi började direkt snacka om gårdagens händelser. Ohoj! Sen berättade hon en massa roligt från då hon varit hos hennes mormor, HAHAHHAAA! Jag dog där ett tag.

Nå, bussresan gick väldigt fort och sen var det bara för mig att vänta på bussresan hem till Sävast. Jag ringde Anna och bad henne åka hem till mig så jag slapp vara där själv hela dagen lång.
Jag gjorde mat och duschade osv, var tänkt att vi skulle vidare till Sandra mot kvällen, men så blev det icket, så vi bestämde att vi skulle åka in till stan och sen dra hem hit igen. När vi skulle dra oss tillbaka med bussen till Sävast igen så höll jag verkligen på att bli galen. Bussjäveln stanna på varenda jävla hållplats och alla skulle till Luleå och röja, kändes verkligen jättekul att sitta där som en jävla mupp och ba - Heh, vi ska hem och lägga ägg i våran morsas skägg. Yeha, vi kom oss tillslut fram och sen började vi tralla från ica hem till mig. Galet halkigt och galet humör.
Vi satt och väntade på Elin i kanske en timme, men så ringer jäveln och säger att hon inte hinner komma. Så, vi satte på Blood diamond och innan det säger jag till Anna - Somna inte, den här filmen måste du fan se. (Anna har av någon anledning väldigt svårt att hålla sig vaken när vi ser på film, morr) Men vafan tror ni hon gör?! SOMNAR!!!!!!
Jaja, hon drog hem senare och jag blev självsjälvsjälv. Gick och la mig sent och vaknade av en telefon, ovanligt.

Just nu sitter jag bara och väntar på att resten ska komma hem, jag känner mig så ensam här i köket. Jag funderar på att gå och sola, men då somnar jag och vill sova mer när jag vaknar av att solariumet stängs av, och jag får inte sova för jag måste plugga. 3prov på tisdag, blä!

Yeha, nu måste jag börja söka jobb, iaf sommarjobb. JAG VET INTE VAD JAG SKA SÖKA. Jag är ett barn, hjälp mig! Sen vill jag ha sommar nu och dra på festivaler, vilka vet jag inte.. jag är helt borta.

HEJDÅ MINA PUDDINGAR

Hey vintern, våren?

Jag är glad idag. Även om inte solen varit framme särskillt mycket och det varit mycket slask, så känns ändå allt väldigt bra. Vi hade inte många lektioner idag och sen fick vi se på opera. Var väl inte så mycket opera, mest massa bollar i luften, kul var det.

Jag har räknat veckor till sommarlovet nu och jag kan säga att det är inte långt kvar, nejnejnejnejneeeej!
På flera sätt är ju sommarlov så skönt, men jag har kommit fram till att stressen kommer komma krypandes när som helst, det är ju massor i skolan som ska göras innan man får ledigt, huvva.

Men ändå, tänker jag efter så har ju allt ett slut, och sommaren är inte långt borta nu, det känns så bra.

Till helgen är det mycket på gång. Jag kan inte riktigt bestämma hur allt blir, massor på olika håll.

• Emelie fyller 17år på söndagen.
• Staffan har 50årskalas.
• Dennis fyller 20år.
• Frida och Cecilia vill att jag kommer till Piteå.

Jag får se hur det blir, det lutar mest mot Piteå. Frida skulle få klippa mig och grejer och det behövs verkligen. Sen har Cecilia fyllt 18 för en månad sen, så det blir att fira henne också litegranna. Men som sagt, planerna kan ändras.

Hm, detta blev ytligt, men jag känner att detta kan sätta fart på bloggen.....

I've gotta tell you what a state I'm in,
I've gotta tell you in my loudest tones,
That I started looking for a warning sign.

When the truth is,
I miss you.
Yeah the truth is,
That I miss you so.

Så var den här helgen vid sitt slut.
Det är jättefint väder ute, solen skiner in genom fönstret och kollar jag bara upp mot himelen så kan jag nästan tro att det är sommar på riktigt, men så är det ju inte. För såfort jag tittar ner på backen så ser jag bara vit snö, massa slask och ännu mer slask.

Oj, jag har visst inte kollat på klockan på ett tag. 15.52, jag tyckte jag nyss vaknade och då var klockan 11.40.
Tiden går fort när man har roligt, även fast jag bara ätit frukost, tagit en promenad och glott på tv. Resten av familjen lär väl komma hem snart, då blir det fullt hus och förhoppningsvis också mat!

I helgen har jag hängt med Anna en massa, igår vaknade vi kring nio och åt frukost, duschade och drog till stan och titta runt. Vi var båda panka och gick bara och glodde på allting. Man hittar alltid så mycket när man inte har pengar, man blir tokig!
Sen åkte vi hem till henne och glodde framför tvn, sen åt vi middag och sen tog vi en promenad till Konsum och tjorvade massa. Tillslut satte vi oss på en buss hem till mig och tillbringade kvällen här, Sandra och Elin kom också. Vi såg på Borat, vilken jävla film. :P
Sen drog dom vid elva och jag blev ensaaaam, jag gick och la mig kring ett tror jag.

I veckan hoppas jag att jag får lite kraft till skolarbete som skulle ha lämnats in för 500år sen, men jag får se.. beror på hur mycket vi har i veckan. Det är friluftsdag på torsdag iaf, undra vad det blir att göra då. Får hoppas att vädret håller i sig.

Nästa helg får det minsann bli stugan för min del, jag måste få gasa lite innan vintern är helt borta. Men jag ska väl inte säga för mycket, jag säger alltid så mycket och sen blir det helt ändrade planer. Så jag kanske bara åker dit över dagen eller nå, äh.. jag får se.

Äh, det är tomt nu.

FÖRRESTEN
JAG VILL HA SOMMAR NU
JAG VILL GÅ BARFOTA I SANDEN
JAG VILL GRILLA UTOMHUS
JAG VILL ÅKA VATTENSKOTER OCH VATTENSKIDOR
JAG VILL BADA OCH SOLA
JAG VILL KUNNA SITTA UTE I SOMMARNATTEN

JA MEN JAG VILL ALLT. DU VET VAD SOMMAR BETYDER, FRI SOM EN FÅGEL.
Inga tjocka vinterjackor, inte långbyxor och massa halsdukar och vantar.




 

Sommaren är det bästa.

Tiden försvinner, passerar och blir minnen
människor förändras, fast jag står kvar.


Jag vet att man tappar många saker från sina yngre dagar. Man tappar sina mjölktänder, men dom byts ut mot andra tänder. Är det samma med vännerna man tappar? Kommer det alltid någon annan och tar platsen? Finns det alltid någon där som kan fylla hålet?

Ne, självklart inte. För ingen kan ersätta någon annan, ingen kan ersätta Anna. Ingen har eller kommer nånsin kunna ersätta Anna.
För Anna är ju Anna. Anna är hon som ska komma hem, hon som en dag ska lyckas komma från den där jävla skogen. Slippa den där kärringen och bara känna sig fri. Utan en massa bakom ryggen som bara hugger och hugger i en. Jag kommer bli så glad den dagen hon säger "Jag kan göra vad jag vill, dom har släppt taget nu."

Hon har missat så otroligt mycket dom senaste åren. Allas födelsedagar, alla bra stunder.
Jag kollade igenom bilderna från massa fester och annat kul, och jag märker att Anna inte är med i en enda mapp, förutom i typ en. Det känns bara som att hon har glidit bort från oss alla, som att det aldrig kommer kunna bli vi igen. Vi kommer inte kunna bli samma som förut, det kommer inte gå. När vi gått ut gymnasiet kommer alla dra mot olika håll, och då är vi inte ens i närheten på att bli som förr. Det känns hemskt att säga det, men vi kommer ju aldrig mer kunna göra som vi gjorde på grundskolan. Då vi alltid hängde i Annas lägenhet, då vi alltid köpte massa godis och satt ute på gräset och snackade om massa onödiga saker som egentligen ändå betyder. Alla tjejkvällar, övernattning, nattpromenader.. alla galenskaper. Det är inte så längre, och jag får väl bara försöka inse att det inte kommer bli så heller. Att allt har och kommer förändras. Jag kommer förändras, likaså alla andra. 

Jag har ångest för att bli gammal och ta nya steg, men det är väl naturligt. Precis som scenskräck. Men jag vet ju att att ska man lyckas och få applåderna så måste man bita ihop och ge sig ut där ändå. Att bli äldre är att göra sig av med valmöjligheter. Varje dörr man öppnar stänger 10 andra, och så kommer det fortsätta att vara. Att känna att man valde fel är såklart ett misslyckande, men att aldrig har öppnat en dörr alls är så otroligt mycket fruktansvärdare. Man får bita ihop, välja en dörr och sen kasta sig handlöst genom den. En missad möjlighet är så fruktansvärt mycket värre än att ha försökt och misslyckats.

Nåja.
Jag saknar Anna och jag saknar tiden som aldrig kommer komma igen.


Sweet little lies -  Fleetwood Mac

Jag kände sug för att skaffa en ny blogg, så nu börjar skrivandet igen.

Idag är det måndag iaf, jag ser just nu på prison break och har väntat sen 18.00. Har suttit vid datorn hela kvällen, försökt börja skriva på min rapport som ska vara klar och redovisas på fredag. Skulle också ha börjat med hemprovet i Naturkunskap B, men jag orkade inte. Så det får bli imorgon istället.

Idag var det rätt okej på skolan ändå.
Teater
Svenska
Engelska
Naturkunskap

På engelskan fick vi besök av ett par grabbar från Amerika, coolt! Jaförfan. Dom var stiliga och hade slips och kavaj. Vi fick ställa dumma frågor och en av dom visste inte ens vem Anna Nicole Smith var. :P Och den ene visste inte att hon ens var död. Han sa något liknande "Oh, good. I didn't like her so.."

Annars så var det väldigt fint och varmt väder idag. Jag fick värsta vårkänslan. Men jag är ändå rädd.. tänk om snön försvinner förfort nu så jag inte hinner köra mer skoter?!
Enda skoterfärden jag haft iår är den lilla korta biten jag kört i sävast, till OK och tillbaka.
Men det var skönt ändå, att känna vårkänsla.. sommaren kändes inte alls så långt borta.

I veckan händer väl inte så mycket annat än plugg, plugg och återigen plugg.
Till helgen har jag inga planer och är bankpank, så jag kanske tar mig till stugan och gasar, dont know. Men vi får se, skulle faktiskt vara skönt att få komma bort och göra lite annat för en gångs skull. I stugan sover jag inte bort helgen. Jag är ute hela dagarna. Jag umgås med min familj. Jag äter god mat MED familjen. (Inte helt ensam, som jag annars alltid gör när jag är hemma om helgerna.) Jag får tid att tänka, det känns som att jag behöver lite sånt just nu. Var som ett väldigt bra tag sen nu... då jag bara tog hand om mig och funderade på massa saker som jag just nu bara lagt åt sidan. Ibland blir det så, att man lägger saker åt sidan för att det är för jobbigt. Och sen efter ett tag måste man ta tag i det igen, för att man verkligen måste avsluta det. Annars är allt helt oklart och jobbigt, och så orkar jag inte ha det.

Hm, ja.
Jag vet som inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag saknar sommaren, men rätt som det är, så är den ju här.
Dagarna har ju blivit ljusare och betydligt längre, det tycker jag absolut.
Snart står jag där med sommaren rätt framför mig. JAG LÄNGTAR.


Sommar är livet.